Den begränsade demokratins väg

Så var det val igen. Samla den stora massan, nu är det viktiga grejer på gång. Den stora luren ljuder och folket skockas för att ros över den svarta ån som heter snabbväg till diktatur med den leende oseende vid rodret och trängs i vallokalerna för att sedan nöjda promenera hem efter att ha gjort sin samhällsinsats, räddat världen genom att stoppa en, två eller tre papperslappar, allt efter möjlighet och intresse, i vars ett kuvert vilka sedan läggs i ett större kuvert i en låda som ser viktig ut. Ett stort arrangemang för folkmakt och inflytande, i realiteten ett mediaspel och lurendrejeri för att den inbillade, begränsade demokratin ska nöja massorna.

Det nya Sverige har, för att göra situationen ännu ljusare, nu bara att se fram emot sänkta a-kassor, slopat avdrag för fackavgifter, minskad anställningstrygghet, fler utnyttjande av unga i trendiga projektanställningar och utförsäljning av statliga bolag som istället för att generera en trygghet lämnas vind för våg åt "den öppna marknaden" som tidigare visat sig så kapabel att hantera oviktiga uppgifter som exempelvis elmarknaden med tusentals människor utan ström i långa perioder så fort det snöar eller blåser lite; bor man på landsbygden får man väl skylla sig själv om man inte är en så attraktiv konsumentgrupp. Fyra nya år har precis börjat. Det blir åtminstone inte sju svåra år som historien var tvungen att dras med, och med en stark ekonomi i ryggen går det ju kanske trots allt inte att göra allt åt helvete från första början.

Ett ljus i den sammetsblå natten är valdeltagandets stjärna som med sina 80,36 % (för närvarande enligt valmyndighetens i skrivande stunds senaste siffror) blossat upp ordentligt och lyser över den trygge svensken, nöjd över sitt duktiga, demokratiska land.