Metametatext

Texter om texter. Så kallade metatexter. En hel massa av dem hittar man, överallt, alltid, särskilt i språktudiesammanhang där först begreppet text med hjälp av en likadan ska definieras för att sedan kunna utreda vilka gränserna är för en icke-text, vilket naturligtvis inte alls är detsamma som det som itne är en text. Språk är inte en vetenskap, det är en labyrintisk djungel utformad av uttråkade professorer som metaspråkar om vad de egentligen borde sysselsätta sig med. Eftersom detta således är en text (koherent och kohesiv, de viktigaste kriterierna för en dylik) om texter om texter har således stolt en metametatext författats.

Därefter kom litteraturen, denna ständiga källa till visdom, galenskap, nöje och vansinne. En genomgång av de vanligaste verken vid behandlandet av tysk litteraturhistoria (innan vilken givetvis kompositumets båda delar väl måste definieras, trots allt är litteratur bara (kanske) en sorts text, och vad historia är, det har dessa stackars illusionerade lingvister inte en aning om) är inte någiot jag önskar särskilt många, ännu fler önskar jag faktiskt plågan att läsa dem. Tryggast känns det när lektorn konstaterar att "denna är noggran, uppdaterad och täcker allt, även delar som de allra flesta andra verk missar; problemet är bara dess grundläggande långtråkighet, även jag har lyckats somna med näsan i den inte bara en utan två gånger". Tack, rap, tack, tack.