lördag, januari 27, 2007

Fler Essäer och artiklar - nu av Jean Genet

Essäistiken har slagit sina klor i mig och håller ett järngrepp om mitt köpurval för tillfället, beståndet av essäsamlingar i min bokhylla har nog fördubblats på bara ett par veckor, och det är ännu trevligare att läsa dem än att samla på dem. Hittade av en slump förlaget Propexus utgivning av en serie essäsamlingar under namnet Site Editions, vilket ska vara en "bokserie för essäistik, politisk filosofi och estetisk teori", och fick först fatt på Jean Genets Essäer och artiklar. Boken ska enligt förlaget vara en samling

"texter som rör sig i gränslandet mellan poesi och aktivism; här finns allt från meditationer över det konstnärliga skapandets natur till utmanande språkexperiment, allt från kritisk reflektion till politisk agitation och omvälvande vittneslitteratur."

I boken presenteras både konstnärliga och politiska texter, det handlar såväl om rättfärdigandet av RAFs metoder i våldskampen mot den västtyska statens brutalitet, som om det fascinerande persongalleriet i Dostojevskijs Bröderna Karamazov, och det blir en lite märklig blandning. Flertalet av texterna är poltiska artiklar och resonerande tankegångar kring motstånd och rätten till våld, och dessa blir också mycket starka. De två texterna om Rembrandt som ligger inklämda efter varandra mitt i volymen känns dock, i detta sammanhang, tyvärr väldigt malplacerade, även om layouten av essän Det som återstår av en Rembrandt som rivits i små regelbundna fyrkanter och slängts i toaletten med dess två parallela kolumner, vilka förmedlar helt olika perspektiv, är väldigt spännande. Dessa två texter är de enda som återstår av Genets försök att skriva en monografi om den store konstnären, men kanske skulle de hellre lämnats till en annan publikation än just denna.

Nej, det är i de politiskt kritiska texterna som Genet briljerar, Våld och brutalitet som med knivskärpa blottlägger den maktfullkomliga tyska statens eget skapande av sina fienders våldsmetoder, terrorgruppen RAF, kan fortfarande läsas i ur en betydligt mer generell synvinkel än sjuttiotalets terrorvåg. Likaså är de tre texterna om de svarta pantrarna kamp mot den amerikanska "rättvisan" lika högaktuell idag som när de skrevs, men den essä som har störst genomslag och våldsammast anfaller läsaren är ögonvittnesskildringen av massakern i Shatila. Fyra timmar i Shatila är en makaber skildring av de rofyllda döda och den levande sorgen som Genet upplevde under sitt besök i flyktinglägret bara timmar efter vansinnesmassakern, och de vackra, poetiska iakttagelser han gör kring livet i de trånga, stinkande gränderna, där han får hoppa över uppsvällda, till nöds täckta lik är påträngande, obehaglig och fantastisk.

Urvalet av essäer känns splittrat och ojämnt vilket gör att intresset emellanåt dalar litegrann, men de avslutande texternas intryck är de som lever kvar efter att pärmarna slagits igen. Site Editions har alla förutsättningar för att lyckas med sin utgivning av intressant essäistik.