Att träffa målet

Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet som kom i våras orsakade en debatt om hur korrekt det är att ge ut författare bara för att de är kända som skådespelare och att det inte är en garanti för någon som helst kunskap om författande. De som huvudstupa gav sig in i denna argumentation gjorde det nog troligen med den redan i förväg bestämda åsikten att eftersom Karlsson är skådespelare från början, kan han inte skriva litteratur, varken noveller eller något annat. Inget knde vara mer fel att säga.

Det andra målet är en novellsamling i två delar, varför redan separarerade berättelser är uppdelade i två större sjok kan man fråga sig, men det har sin poäng eftersom novellerna inte är riktigt separerade från varandra trots allt. Precis som det ofta gör i den stora verkligheten finns det band och anknytningar mellan berättelserna och protagonisternas livsöden, utan att det altid blir riktigt klarlagt på exakt vilket sätt. En lunchrestaurang, en minister, ett brev i en bils vindruta - det är vardagsting som dyker upp ur olika personers perspektiv. Vissa noveller utspelar sig i stort sett samtidigt men berättas ur lika perspektiv, andra är berättelser om samma personer många år efter varandra, men gemensamt är hela tiden de små absurditeterna i vardagen som gör skillnad. Tillsammans ger dessa mosaikfragment av vardag skymten av en större bild, men bara delar av det stora livet syns, sådana delar som väcker nyfikenhet utan att avslöja för mycket.

Tilltalet är oftast väldigt direkt, men växlande. Från ett bestämt andra personens "du" via reflekterande "jag" till tredje personens observatör skiftar Karlsson och slutar med att placera författaren själv i centrum i ett möte med sina karaktärer. Inte revolutionerande, men utforskande för det egna författarskapet känns dessa växlingar - till slut känns ändå de osäkra jagberättarna som de starkaste personligheterna och det är i dessa skildringar texten griper som starkast. Säkert nerbantat utan att bli för kort, de som säger att de längtar efter en roman av Karlsson för att se vad han verkligen kan som författare behöver inte säga något mer - noveller är så mycket mer spännande och de behärskar han verkligen, det är tydligt att det finns mer att ge!